Tisdag 7/8 – Ellen Sundberg sjunger Kjell Höglund

Ellen Sundberg sjunger Kjell Höglund

Många har längtat efter att höra Ellen sjunga på svenska och nu har hon spelat in ett helt album med Kjell Höglunds sånger. Och trots alla olikheter mellan Kjell och Ellen, i ålder, kön och säkert mycket annat, lyckas hon på ett helt obesvärat och naturligt sätt göra sångerna till sina.

För några år sedan var Ellen Sundberg med på en Kjell Höglund- hyllning i samband med Storsjöyran. Inspirerad av detta gjorde Ellen en djupdykning i Höglunds produktion och hittade en fantastisk låtskatt. Texter som är filosofiska, politiska och djupt allmänmänskliga. Poetiska och samtidigt raka och självklara. Många av dem skrivna för 30-40 år sedan men förbluffande aktuella än idag.

Ellens egen berättelse:

Att jag har valt att sjunga just Kjell Höglunds låtar är egentligen inte konstigt. När man lyssnar på hans sånger märker man snart att det finns en uppsjö av melodier och texter i världsklass. Då menar jag inte främst de låtar som blev mest kända. Många har hört ”En stor stark” och ”Jag hör hur dom ligger med varann” och betraktat Kjell Höglund som en skojig figur och därför inte tagit sig tid att lyssna på hans låtar ordentligt.

Det är svårt att skriva texter som är så rakt på sak utan att de blir triviala. Texter som slår huvudet på spiken utan att bli tråkiga och ointressanta. Många av Kjells texter är filosofiska och funderande och så otroligt klockrena och självklara. Ändå känns det som om man inte hört dem förut, varken tankegångar eller ordvändningar är uttjatade eller förutsägbara. ”När tåget lämnar perrongen” är ett exempel. Jag kan inte förstå att inte fler har gjort den låten och att den inte blivit större än den blev. Den borde blivit en hit.

-”Jag har haft samma känsla förut, det är inte första gången. Den här känslan av att vara ett fallande löv i vinden” eller -”Som om fängelseporten öppnats för den allra sista fången, just när tåget lämnar perrongen”.

Kjell hade också en förmåga att skriva texter som nästan är mer aktuella idag än vad de var när han skrev dem. ”Häxprocess” från 1973 och ”Brustna drömmars boulevard” från 1985 är två exempel. Jag blir golvad varje gång jag lyssnar på ”Häxprocess”. En 15 minuter lång låt som fasen aldrig blir tråkig.

För att kunna göra någon annans låtar bra, måste man känna något för dem. Man måste känna att man tror på det man sjunger. Precis som när man gör sitt eget material. När jag började intressera mig för Kjells låtar och musik på riktigt, för några år sen, kände jag snabbt att jag också ville sjunga och spela låtarna. Ju mer jag lyssnade, desto mer upptäckte jag och desto mer ville jag höra. Jag tycker inte att Kjells låtar känns skrivna ur ett särskilt manligt eller kvinnligt perspektiv. De är skrivna ur ett mänskligt perspektiv. Man som kvinna kan relatera till dem. En intressant egenskap som jag även hittar hos Bob Dylan, som är den artist och låtskrivare jag lyssnat allra mest på. Mellan Höglund och Dylan finns fler paralleller. Båda har en förmåga att skildra samtiden på ett poetiskt och funderande sätt. Även de politiska låtarna är väldigt öppna för tolkningar. Det blir mer upp till lyssnaren att välja. Allmänna känslor beskrivs på nya sätt, texter som är tidlösa. Finurligt berättande texter som träffar mitt i prick utan att bara formulera det självklara. Att inte rimma med det förväntade. Det älskar jag.

Kjells låtar kan ofta vara monotona. Jag gillar monotont om det är bra. Har man hittat ett bra flyt med en bra melodi finns det ingen anledning att trycka in en storslagen refräng bara för att ”det ska vara refräng och variation”.

När jag och Björn Pettersson Thuuri spelade in låtarna i Björns studio i Kiruna, försökte vi göra det i samma anda som många av Kjells inspelningar. Blev det lite fel så gjorde det inget. Ibland känns det som om dom gick in i studion utan någon plan och så blev det som det blev. Det sistnämnda anammade vi verkligen. Jag hade valt ut vilka låtar jag ville ha med på skivan, tagit ut ackord och valt en bra tonart. Sedan kom själva produktionen och soundet till i stunden. Det är ett kreativt och roligt, men även krävande sätt att jobba på, när man inte har så mycket tid till sitt förfogande. Men jag är verkligen nöjd med resultatet och mitt och Björns jobb.